Skånsk resa

Magasingguidning av auktoriserade fastighetsskötaren.

Utsikt från magasinet över gården genom suddiga fönster

Norsk Cognac från Trondheim mm.

I torsdags em lämnade jag Stockholm med tåg. Efter en halvtimme tog det stopp. Havererad tåg i kö ledde till 1 timmes försening. Nåväl jag kom ner till Landskrona till slut för att fira min far, den skånske bloggaren som nu har passerat ytterligare en milstolpe. Än en gång grattis.

Det var skönt att slippa gå på iskalla trottoarer som vi har i kungliga Solna. På lördagen åkte vi till Perstorp. För första gången på länge så träffade jag faster Ester som snart fyller 94 år och är helt klar.

Min äldsta släkting som kunde berätta hur det gick till på 20-talet. Det var fattiga tider. Farfar och farmor var ibland tvugna att lämna de små barnen ensamma för att tjäna till brödfödan. Det kunde ha gått riktigt illa. Det var 50 år innan dagis etablerades. När man hör detta berättas får man perspektiv på tillvaron.

Vidare hann jag även med att träffa mina gamla vänner Jörgen och Jöran. I över 25 år har de varit mina vänner. Vi träffades i samband med studier i statistik resp juridik i Växjö. Jöran och jag åt middag på Asian Wook och avslutade sedan men lite norsk cognac.

Gårdagen blev promenad i solen till kyrkogården med mamma samt en hel del vandringar i fastigheten. bland annat i "magasinets" vindlingar. Bifogar en lite annorlunda bild. SJ bättrade sig sedan och hem kom jag sedan i tid.

Flyttgubbe

Nästan tömd lägenhet.

Bloggaren agerar flyttgubbe.

I söndags gick sista lasset från Kungsholmen. Victoria och jag har arbetat flera helger med att tömma svärmors lägenhet. Ett antal lass till tippen, Stadsmissionen, hem och andra ställen har det blivit.

Via blocket har vi också fått människor att komma till lägenheten. En LP-samlare, en person som tog bokhyllorna till sommarstugan mm. Igår så städades lägenheten och om ett par dagar är lägenheten lämnad till fastighetsägaren.

Urnsättning av svärmor

Idag urnsattes svärmor. Första gången jag varit med på en urnsättning. Victoria och jag mötte upp en man från kyrkogårdsförvaltningen som talade om hur det skulle gå till. När vi kom dit var hålet i marken redan förberedd, urnan stod på plats och Victoria fick ett intyg att kremeringen gjorts av rätt person.

Därefter fick jag hedersuppgiften att hissa ner urnan i det lilla hålet (mindre än en halvmeter) och skopa den första jorden. Vi hade en tyst minut och la en krans på graven, som är en familjgrav skänkt av Stockholms baptist församling till svärmors farfar som var präst där.

Slutligen skopade mannen vidare och fyllde hålet med de 3 hinkarna jord. Vila i frid Gunilla.