När jag läser om de svenska medborgare som är infångade i Pakistan väcks vissa minnen till liv.
Sommaren 86 tillbringade jag 5 veckor i framförallt Indien men också några dagar i Nepal och Pakistan.
På vägen hem från New Dehli till Köpenhamn skulle jag byta plan i Karachi, Pakistan. Eftersom jag då var rätt flygrädd höll jag på att fumla med en del papper bla mitt pass. Efter landingen så var det dags att gå igenom de vanliga kontrollerna och vänta på nästa plan. Tyvärr gick det inte så smidigt eftersom jag inte kunde visa mitt pass. Jag bad de att kolla i planet vilket de gjorde men de fann ingenting. Stämningen blev lite otäck. De verkade som att de trodde att jag var någon kriminell eller liknande.
Iallafall fick jag stanna kvar på flygplatsen under natten. Planet till Köpenhamn gick utan mig.
Ingen höjdare. Dan efter bad jag om kontakt med Sveriges konsul i Karachi. Efter många timmar så ordnade han någon form av temporära pass. Sedan ordnade det sig. PIA (flygbolaget) ordnade ett hotellboende och efter ett par dagar kunde jag ta ett annat flyg hem.
4 comments:
Ett minne och en historia idag men usch vad det måste ha känts ruggigt då!
Malin
Som förälder kunde jag ej nå Dig. Du hade ingen nalle då. Så mycket enklare allt har blivit idag.Ett minne för livet. Ha det bra mamma
Livet kan vara tufft ibland. Jag avundas dig inte/faderskapet
Hej Christian.
Vi i Varberg hoppas Du mår bättre nu, efter det hemska Du har upplevt,
under mitten av året.
Gunilla och jag hälsar till Dig med en önskan om god hälsa.
Post a Comment