Juil i Landskrona. Mera mat och glögg

Pappa serverar glöggen.

Mamma vid matbordet.

Pappa vid matbordet.

Julen firade Victoria och jag och Nisse i Landskrona i år. Lugnt och fint med mycket god mat. Härligt att se att pappa är i fin form igen.

Landskronasymbol skymd

Landskrona gjorde i min ungdom en hel del reklam för vattentornet som symbol för staden. Bilden som jag visar här att den tyvärr har blivit skymd ur detta perspektiv där de nya husen har byggts vid hamnen.

Catering av etiopisk mat från Abyssinia till Landskrona

Emmabeth med team har maten klar.

Maten i bilen på väg.

60 mil senare i Landskrona.

Pappa i fin form redo för etiopisk mat.

Torsdag 22 december blev det långväga catering. Jag hade beställt från Abyssina på Södermalm i Stockholm och hämtade där den etiopiska maten som de plockade ihop i burkarna från oss. Efter 60 mil kunde maten avnjutas hos mina föräldrar med lite stöd av microugnen! Det blev ganska lyckat!

19 December första bilskrapningen

Till slut blev det dags att skrapa SAAB:en fri från snö. Tyvärr sammanföll det med dagen som företaget lämnade in konkursansökan. Svensk industrihistoria går i graven.

Bowling with the godfathers

Gudfader Kalle fattar klotet.

Bowling igår. Igår blev det en kamp i bowling. Min gudfader kollega Kalle tog initiativ till bowling med våra 2 gudbarn på en fd biograf på Kungsgatan (hette inte biografen Royal?). Under en timme kämpade vi väl, barnen var duktiga. Själv tror jag att jag fick in 6 strikes. Bilden visar lite av diskobelysningen i lokalen, kanske till och med nästan av den psykadeliska sorten.

Paul Mccartney på Globen igår.

Paul spelar Hey Jude.

Pyrovärme vid "Live and let die".

Paul och "Rock band, Beatles gitarrspel" på skärmen.

Paul på skärmarna.

Abe och Paul.

Bandet.

Paul.

Paul kommer in på scenen.

Vet inte om det finns något som kan slå detta när vi talar om konserter. En Paul Mccartney i högform men världens främsta låtskatt och ett mycket kompetent band. Paul bjuder verkligen på sig själv, en hel del mellansnack tex berättade han när han träffade Rysslands försvarsminister som ville snacka om "Love med do"!

Kontrasten mot generationskamraten Bob Dylan är slående, inte bara den fantastiska rösten. 2 extranummersessioner avslutat med "The End", ett flertal stora videoskärmar, pyro mm. Intrycket man får är att Paul verkar älskar att möta sin publik.

3:e gången för mig. Tidigare 1989 på Hovet och 2004 på Globen.

Som 2004 körde han hyllningslåtarna till John och George. Something på ukelele är grymt. George var ju ukelele freak.

Kul var också den tributen till Jimi Hendrix men en instrumental Purple Haze. Paul drog en Jimi historia från Londons 60-tal.

Ett par låtar som Paul inte spelat live tidigare var "The Word" (kanon) och tror jag "A day in the Life". "A day "är svår att göra live men klart det var en upplevelse. Dock föredrar jag studioversionen.

Det är samma gäng som 2004. Den enorme trummis Abe hamrar på bra. Hans set såg ut att vara lite större än Ringos. Dessutom sjunger han bra och så har han sin egen unika koregrafi (måste ses).

Det kan vara farligt att spela tennis..

Igår morse var det tennisträning som en vanlig lördag. Dock var det inte helt vanligt. Sista forehanden som jag slog (gongongen hade gått precis som i skolan) slutade där näsan börjar vilket förorsakade en del blödning. Med hjälp av kollegorna lyckades jag göra rent det värsta. Tennistränaren bredvid, en gammal ubåtskille (i ubåtarn slog folk sig i huvudet) gav mig lite isblock.

För säkerhet skull körde jag in till akuten där de sydde ett par stygn och gjorde rent ytterligare. Just nu är näsan svullen men det är redan på nedåtgående. Allt blir säkert bra men det kändes lite onödigt att slå sig själv.

50+50

Agathe

Kalle dokumenterar.

Urban.

Igår var det lunch och mottagning hos 2 50-åringar. Urban och Agathe blev tillsammans 100 år. Times flies som man säger. Det blev många bra tillfällen att återknyta bekantskapen med flera under eftermiddagen.