Paul Mccartney på Globen igår.

Paul spelar Hey Jude.

Pyrovärme vid "Live and let die".

Paul och "Rock band, Beatles gitarrspel" på skärmen.

Paul på skärmarna.

Abe och Paul.

Bandet.

Paul.

Paul kommer in på scenen.

Vet inte om det finns något som kan slå detta när vi talar om konserter. En Paul Mccartney i högform men världens främsta låtskatt och ett mycket kompetent band. Paul bjuder verkligen på sig själv, en hel del mellansnack tex berättade han när han träffade Rysslands försvarsminister som ville snacka om "Love med do"!

Kontrasten mot generationskamraten Bob Dylan är slående, inte bara den fantastiska rösten. 2 extranummersessioner avslutat med "The End", ett flertal stora videoskärmar, pyro mm. Intrycket man får är att Paul verkar älskar att möta sin publik.

3:e gången för mig. Tidigare 1989 på Hovet och 2004 på Globen.

Som 2004 körde han hyllningslåtarna till John och George. Something på ukelele är grymt. George var ju ukelele freak.

Kul var också den tributen till Jimi Hendrix men en instrumental Purple Haze. Paul drog en Jimi historia från Londons 60-tal.

Ett par låtar som Paul inte spelat live tidigare var "The Word" (kanon) och tror jag "A day in the Life". "A day "är svår att göra live men klart det var en upplevelse. Dock föredrar jag studioversionen.

Det är samma gäng som 2004. Den enorme trummis Abe hamrar på bra. Hans set såg ut att vara lite större än Ringos. Dessutom sjunger han bra och så har han sin egen unika koregrafi (måste ses).