Detta år passerar revy med ständiga återblickar. Vad hände förra året vid denna tidpunkt. Detta är den första fars dag utan pappa. För ett år sedan ringde jag och gratulerade jag pappa när jag var på Kanarieöarna. Jag har skrivit en del på denna blogg om pappa och kommer säkert att fortsätta så. Jag har berättat om pappa om hur mycket han betytt för mig och om hans fascinerade liv.
I detta inlägg skulle jag vilja lyfta fram pappas roll som den gemytlige vännen. En vän som alltid fanns där. Ett ovärderligt stöd och trygghet. Nu blir det svårt att skriva. Jag skulle också säga att pappa alltid var pappa. En stabil klippa. Tillsynes utan ångest med praktiskt syn på saker och ting.
Jag saknar min vän som även var min pappa.
Pappa och jag i augusti 2007.
1 comment:
Tack för att du skriver så fint om pappa. Det är en tung period just nu. Jag tände ljus på kyrkogården.Allt känns så konstigt nu. Många tankar vandrar också runt i mitt huvud. Kram. mamma
Post a Comment