Vår granne Leif har lämnat oss. Leif hade varit sjuk en hel del. Leif hade också tillbringat 70-talet i Landskrona och vi hade en hel del gemensamma nämnare att tala om. Han och hans familj bodde också på Storgatan. Leif som var VVS-ingenjör arbetade bla ihop med min barndoms granne arkitekt Peter Broberg samt var aktiv i Lejonets styrelse. En av hans barn gick i samma klass som min bror.
Som grannar träffades vi då och då på gatan och i huset. När vi fick vår fuktskada i köket förra året blev han mycket intresserad som gammal expert. Vi talade en hel del om detta. Han kollade också upp med en av sina kontakter möjligheten att vi skulle kunna bo i lägenhet i Sundbyberg under tiden för väntan och ombyggnad. Vi beslöt oss att bo kvar men det var väldigt vänligt av honom.
Leif var en bra granne. Då han blev hämtad av ambulans i våras så besökte vi honom på Karolinska sjukhuset. Vi förstod att han uppskattade besöket. Leif hade då fått besked av läkarna om sina allvarliga sjukdomar. På nåt sätt fick jag ändå känslan att Leif var vid gott mod, han kom hem och vi träffades på gatan ungefär som vanligt. Vad han tänkte vet jag inte. Jag kommer ihåg att ibland när jag gick förbi hans dörr så spelade han dragspel. Men sjukdomarna kunde han till sist inte övervinna.
Farväl Leif. Vila i frid.
2 comments:
Fint skrivet/Pappa
Medmänniskor runt omkring oss blir som vänner om de funnits där tillräckligt och satt sina fotavtryck.
Trots att döden är det enda vi med säkerhet vet ska komma till oss känns den skrämmande.
Tror att det enda vi kan göra är att bry oss om våra medmänniskor när de är i livet. Ett vänligt ord, en ärlig handling om dagen räcker långt.
Ha det
Malin
Post a Comment