Igår besökte jag min gamle vän Jonny, kommen från Skånes Tranås och som mig Växjö studerande med nuvarande bostadsort Solna. Denna dags utflykt blev Biologiska museét på Djurgården. Denna relativt lilla museum som ligger i skuggan av giganterna Skansen, Nordiska museet och Vasamuseet.
När den invigdes 1893 visade den dock på nytänkande. Grundaren Kolthoff. I museet användes dioramatekniken för första gången i stor skala för att återskapa naturmiljöer. I ett 360 gradersperspektiv kan man sa massor av nordiska djur konserverade (uppstoppade) med bakgrundsmiljö målad av Bruno Liljefors samt olika kulisser för hav och skog. Just 360 gradersperspektivet med ett par våningar gör att man kan inom en relativt liten yta se massor av djur och deras miljö.
Jag vet inte men på nåt sätt är det både fascinerade och samtidigt lite gammaldags. Här känns det verkligen som tiden stått still. Detta accentueras med att det inte finns någon egentlig belysning förutom i montrar samt att värme verkade helt frånvarande (måste det vara så kallt?). Iden är väl att man skall kunna se massor av djur samtidigt för att på så sätt komplementera "the real thing".
Efteråt blev det kaffe och hemmagjorda semlor hemma hos Jonny. Jag noterade också udda djurfynd från San Fransisco. Jag döpte plåthunden till "Plåt-Nisse". Kan man säga att "Plåt-Nisse" åldras med värdighet nu när rosten börjar komma?
1 comment:
Vad säger Nisse om att få en plåtaktig namne?
Biologiska museet var länge min favorit. Som barn fascinerades jag av alla djuren i sin naturliga miljö, det var så lätt att förstå hur deras riktiga habitat såg ut. Liljefors målning tänkte jag aldrig på då, det var liksom den påtagliga naturen med dess invånare som talade.
Visst är det en skatt värd att bevara. Måste nog vara kallt för inventariernas skull.
Malin
Post a Comment